Förlossningsberättelse...
2012-05-23 ♥ kl. 17:10:37 | Livsfilosofi | Kommentarer (10)Kl 00 så fick jag en gravcraving och friterade lökringar och såg lite big bang theory i sängen. När jag ställer mig upp 00:40 så känner jag hur något rinner ur mig. Ja var det inte en megajävla flytning så var det vattnet som gick, och jajjemen, för varje steg kom det mer och mer. Lyckan var total och jag grät och upprepade gång på gång; jag klarade det... Jag gick tiden ut och jag klarade mig ifrån att bli igångsatt. Jag gjorde det!
Ringer förlossningen som vill att vi kommer in på en gång och sedan Oliwers farmor som kommer och får sova över. Skrattar och fotar magen en sista gång, packar det sista och skrattar och gråter lite till. Jag klarade det...
I över 4 veckor hade jag varit sjuk och mått så fruktansvärt men ändå skjutit upp igångsättningen för att det varit det bästa för min bebis. Nu fick jag min belöning...
Sista bilden på magen
I hallen kommer första värken och sedan kom dom exakt var åttonde minut i bilen påväg dit. Just när vi ska fara så känner jag att nu kommer nattens första spya (självklart skulle det bli fler) och alla goda lökringar kom upp på uppfarten. Skyndade mig in igen i bilen, lite i paniken att det betydde att ungen var långt ner och påväg ut, men så var inte fallet. Det var lätta värkar att andas igenom och jag satt där och undrade om det var över det här folk gnällde. Föda barn var juh enkelt ;)
Kom fram kring kl 2 och blir uppkopplad på CTG-kurva och blodtryckskontroll. Dom kontrollerar inte hur mycket jag är öppen pågrund av infektionsrisken då vattnet gått. Hon kontrollerade förövrigt min snygga blöja och sa glatt att jajjemensan, visst är det vattnet som gått =). Hon kom snabbt in och berättade att planen såg ut som så att jag skulle få ligga där till morgonen och då skulle dom börja ge mig dropp och "sätta" igång förlossningen eftersom jag inte ska ligga förlänge i latensfas då jag har högt blodtryck. Här tänkte jag för mig själv att jag hade minsann tänkt föda barn om ett par timmar, men visst, är det deras plan så kör vi på det. 
En minut emellan, men inte dom riktigt riktigt onda värkarna än...
03:10 så började värkarna komma var tredje minut och dom blev tyngre och tyngre att andas igenom. Dock registrerades dom inte av någon anledning men barnmorskan trodde mig då man kunde se en skugga på kurvan när dom kom. Hon bestämde sig för att kontrollera och jag var bara öppen precis som på morgonen, alltså bara ett finger. Snart så låg jag med värkar bara hade 1-2 minuter emellan och jag fick änligen min lustgas (helloooo heaven!). Snart vill hon försöka sätta elektroden på bebisen huvud och jag tänker göra bort att kissa innan. Dock inser jag att jag måste gå på toa utan min fantastiska lustgas! Väntar in en värk och så fort den är klar springer(!) jag in på toa, kissar, byter binda och studsar upp i sängen lagom till nästa värk. Barnmorskan bara skrattar och undrar om jag verkligen kissade allt, och klart jag gjorde det =). Men det är inte varje dag man ser en höggravid födande kvinna i nättrosor och halvknäppt rock studsa genom korridorerna.
Helvetets jävla ont!
Det blev bara värre och värre och tillslut så var jag så slut att jag inte visste vars jag skulle ta vägen. Det kändes som om ryggen skulle brytas av och en gång så försvann jag så in i den milda grad att det kändes som om jag svimmade av. Kräktes flera gånger och jag stirrade Rickard i ögonen för att få någon slags styrka och stackaren såg alldeles förstörd ut. Han stod många gånger med pannan mot min och upprepade hur duktig jag var.
Kl 07:00 tog min latensfas slut och den aktiva fasen tog vid. Här fick jag nog och krävde EDA. Latensfasen hade varit riktig tung med täta värkar. Narkosläkare var snabbt på plats och tydligen hade jag gormat på och svurit och barnmorskan sa sen att om det inte var för att han redan hunnit börja lägga bedövningen så hade han mest troligen gått ut. Tydligen är det vanligt att läkare gör det om vi födande kvinnor är alltför otrevliga. Dock sa Rickard att jag inte gått till något personangrep utan mest svurit över att han gjort illa mig. Men jag kan tycka att dom borde ha lite överskeende, barnmorskorna skrattade då bara och tyckte att det var ganska kul.
Jag svor och skrek vid de flesta värkar trots att jag alltid undrat varför man slösar energi på sånt. Dock så fick jag reda på att jag gjort detsamma med Oliwer, men det hade jag inte en aning om =D. När EDAn kom så slapp jag ha ont mellan värkarna och jag kunde tillochmed somna och snarkade tydligen. Värkarna var fortfarande överjävliga men vilan på 1 minut emellan dom var nödvändig för att jag skulle orka. Skriken övergick till mer molande gnäll och ett ojande. Hade sådana extrema värkar att hans puls sjönk till närmare 50, så jag fick lägga mig på sidan och det var även så jag kom att föda.
Kl 08:40 så är det så extremt att jag inte vet vars jag ska ta vägen och dom kollar och jag är då öppen 6 cm. Hon hinner knappt dra ut fingrarna kändes det som innan jag skriker att nu måste jag krysta -och det gjorde jag och ut kom han.
08:48 föddes han, så jag gjorde bort dom sista 4 cm och krystarbetet på 8 minuter. Tydligen hade jag bara börjat krysta och ut hade han glidit... imitt huvud så tog jag i 3 gånger innan han kom. Med Oliwer så öppnade jag mig från 5-10cm på 25 minuter och sedan krystade jag i 6 minuter och det fick jag höra var riktigt riktigt snabbt, så jag tog ett rejält rekord denna gång.
Hon lyfte sedan på mitt ben, skakade på huvudet, skrattade och sa att jag var ett fenomen. Tydligen ska man blöda mellan 200-300ml för att det ska räknas som om man blött lite. Jag blödde 50ml... och inte ett stygn behövdes =). Det var en drömförlossning på alla sätt och vis. Jag är så fruktansvärt lycklig över min vackra son och över den upplevelse jag fick när han kom till världen.
48,5cm lång
3370gram
& älskad från allra första stund ♥
Sebastian ♥
BF idag.
2012-05-12 ♥ kl. 21:25:43 | Livsfilosofi | Kommentarer (3)In och ut på sjukhus som vanligt och har hunnit gråta en gång till hos läkaren. Men jag har bestämt mig för att inte bli igångsatt denna gång om dom inte kräver det. Jag ska ha ut denna unge på normal väg! Ska sammanställa listan på era gissningar och det enda jag hoppas är att Jenny har fel =D
Nu åter till att tycka lite synd om mig själv.
Ni måste juh gissa!
2012-05-08 ♥ kl. 20:59:30 | Livsfilosofi | Kommentarer (14)Vi vart hemskickade Marie... var omogen som en jävla apelsin trots "menssmärtor" i ett par timmar. Så ingen igångsättning vart det :S Men dom pillade lite men inget mer hände efter det. BM igår och trots blodtrycksmedicin som vart insatt i Fredags i Sunderbyn så var trycket för högt. Specmödra I PITE(!!!) idag och trycket var ännu högre så vi höjde medicinen. Hon gjorde en hinnsvepning utav dess like så jag fick tillochmed sammandragningar som registrerades på CTG:n efteråt. Det hade jag knappt när jag födde Oliwen. Nu har jag menssmärtor och sammandragningar som kommer och går. Främst kommer dom om jag rör mig och inte när jag sitter/ligger.
Tävling då, sist var det Catti som bara hade fel på 40g och en dag tror jag det var(?).
Datum?
Kön?
Vikt?
Längd?
Jag fick en viktuppskattning idag så jag har lite fusk inför gissningarna =D
Trolleri? =D
2012-05-05 ♥ kl. 10:20:25 | Livsfilosofi | Kommentarer (2)
V. bild är tagen igår. H. bild är tagen 20:e april.
Trolleri?
Ingen bebis.
2012-05-02 ♥ kl. 19:58:19 | Livsfilosofi | Kommentarer (2)Så vi bokar om besöket till nästa vecka och gör en ny bedömning om hur jag mår då =)
Sen kan jag förövrigt meddela att magen har försvunnit. Det är inte bara en som kommenterat det och jag ser inte ens gravid ut. Helt galet! Måste fota för det är fan värt att se. Jag har gått tillbaka till kläder som varit försmå i flera månader och jag kan inte ha preggobyxorna för dom trillar av på riktigt. Ungen ligger typ nere i ljumskarna och så långt in att det är sjukt.
Bebisbebisbebis...
2012-05-01 ♥ kl. 20:49:35 | Livsfilosofi | Kommentarer (5)Skrek tillslut något om att jag ville dö och att jag tackar henne för hennes fantastiska bemötande och underbara förståelse (hormonell och alldeles slut i kropp och knopp gör att man blir lite dramatisk).
Min bm ringer upp och är alldeles ledsen och säger att hade hon varit ledig så hade hon skjutsat mig och tillslut slutar det med att HON bokar resan åt mig. Det var inga problem visade det sig, men förlossningen kunde inte det pågrund av att dom helt enkelt inte ville hjälpa mig. Dock så var jag tvungen att ta mig hem på annat sätt. Tillslut så gjorde vi så att vi tog bilen på morgonen, jag satt i Rickard fikarum och sedan får vi tillsammans dit och sedan hem.
Väl där så sa proverna samma sak och läkaren konstaterade att ungen mår finfint. Men sedan kommer 1 timmes(!) långt utlägg där kontentan är att dom ser mig som mamma också så att vi inte tror att dom struntar i mig. Han avslutar denna timme med att säga: "ja det blev juh ett missförstånd igår". Det hade alltså krupit fram till han. Besöket slutade i att jag blev lovad att nu på Torsdag så kommer dom kolla hur tappen ser ut och är den mogen så blir jag igångsatt. Dock kommer jag att skjuta på besöket eftersom jag är riktigt förkyld och dels för att alla symptom som gjort mig så dålig blivit bättre. Helst vill jag juh att det ska sätta igång av sig själv. Men kommer symptomen att bli lika illa som dom varit så åker jag in. Vi får se vars detta slutar, men bebis inom snar framtid lär det bli. Jag lär alltså inte gå över många dagar ifall det skulle bli fallet.
Inte havandeskapsförgiftning igen tack.
2012-04-20 ♥ kl. 18:38:54 | Livsfilosofi | Kommentarer (1)Blodtrycket är inte för högt men det är inte heller lågt. Toxproverna visar dock inget... thank you lord! Nytt urinprov på måndag och vi håller tummarna. Hädanefter är det ryggläge för mig så jag kommer helt ärligt inte röra mig många meter. BB-väskan är packad. Skum känsla.
Nu, plugg i soffan medan mannen städar.
Titta, en planet!
2012-04-18 ♥ kl. 09:48:37 | Livsfilosofi | Kommentarer (3)
Jag ingår i ett eget solsystem.
Jag håller på att sprängas och det känns som att ungen håller på att trilla ut. Alla symptom pekar på att förlossningen är nära..... eller 10 mil ifrån. Google suger. PUNG! Men, det är att vänta och se. Spännande är det iallafall! =D
Snart, SNART!
2012-04-16 ♥ kl. 21:11:04 | Livsfilosofi | Kommentarer (3)Jag längtar efter dig du lilla och det gör din storebror och pappa också. Men jag har ändå inte riktigt förstått att du är påväg. Men för att hjälpa mig så placerar du ständigt dina lemmar på stället som smärtar mig så att jag inte ska glömma bort dig. Jag tackar för det men jag har börjat förstå pikarna så ta gärna bort eventuella små nävar från diverse nerver så ska du se att vi kommer bli bästa vänner.
Skolan smider på och jag ligger bra i fas. Alla tentor klarade och alla seminarium är förberedda. Nu ska jag bara göra klart tentan så är jag klar för denna gång. Jag är stolt över mig själv. Jag har klarat första året som student och då som gravid (plussade sista kvällen på nollningen) och med en liten pojke som lyckats tajma in sjukdomar inför varje tenta. Nästa utmaning blir två ungar och fortsatt pluggande... jistaness!
Närsynthet går i släkten...
Han åt bullar. Han smulade. Han får städa.
2012-04-10 ♥ kl. 19:03:38 | Livsfilosofi | Kommentarer (2)
Han åt bullar. Han smulade. Han får städa.
Fina, fina ni omkring mig!
2012-04-09 ♥ kl. 18:17:58 | Livsfilosofi | Kommentarer (0)
Då har Tant-Lisa smygit iväg till luleå och inhandlat en vagga. Annonsen i förra inlägget där jag eftersökte någon rik var kanske inte riktigt på allvar, men Lisa saknar en kromosom eller två så hon fattade inte det =D Tack söta fina du för den!
Alldeles nyss blev jag alldeles gråtfärdig och tårögd då jag vart så sugen på kanelbullar men visste att jag inte i min vildaste fantasti skulle orka baka. Nu står Rickard i köket och det luktar kanel... =D
Skönhetssömn... jävligt välbehövligt om man frågar min sambo.
2012-04-03 ♥ kl. 10:48:57 | Livsfilosofi | Kommentarer (0)Oh It´s a Hallelujah-moment! Jag har unnat mig själv en stor fet sovmorgon innan jag börjar plugga för dagen. Because I´m worth it!
Innan jag tjattrar på om annat... Det är ingen därute som har en vagga att låna eller någon med massa pengar som vill köpa en åt mig? =D Det är inte mycket som saknas, men eftersom renoveringen av rummen tar längre tid än planerat så måste Oliwer behålla spjälsängen ett tag till och därav måste bebis få en vagga första månaderna.
Jag känner förövrigt väldigt stort lugn inför denna kurs. Det bådar inte gott. Jag brukar så ofta ha fel i mina känslor då. Säkert mardrömstenta. Säkert. Sådär jävka hemsk att jag kommer fälla en tår när jag öppnar den. Fanfanfanfan! MEn jag skall inte klaga, hittills har allt gått jävligt bra och inte en omtenta så långt ögat kan nå. Men då har jag inte fått igen de två senaste. Fanfanfanfan, nu kommer jag inte ha klarat dom heller.
Birthdayboy.
2012-03-31 ♥ kl. 09:23:10 | Livsfilosofi | Kommentarer (0)Har handlat, fixat, plockat, bakat och gjorde nyss sista plocket på smörgåstårtan och har bara frukostbrickan och presenterna kvar att fixa. Måste hitta tejp, annars blir det en utmaning att slå in paket. Dagen bjuder på lugn och kvällen kommer att spenderas i god väns sällskap med matlagning på schemat. Han fyllde år förra helgen så vi slår ihop oss och myser. Det enda som saknas är han fina fru som är på möhippa =S.
Igår så spenderades kvällen med onda regelbundna sammandragningar. En Pappa som försökte hålla lugnet och en jag som försökte förklara att det inte borde vara någon fara. Är på sträng vila nu och ska försöka att inte ta ut mig helt. Har inte tid med bebis nu... jag har en tenta kvar =D
Men titta den lever.
2012-03-26 ♥ kl. 13:28:25 | Livsfilosofi | Kommentarer (1)Nej dött har jag inte. Dock har jag legat i tentakoma i en och en halv vecka. Om mamma och barn får influensa 2 veckor som är tänkt till självstudier så innebär det hektiska tider veckan innan tentorna bär av. Men tack vare världens bästa tjejer så gick ena superbra och den andra helt ok. Nu är det psykologin kvar innan jag kommer att gå på mammaledighet.
På tal om ungen i magen så var jag förskonad från de värre krämporna ända tills det gått 230 dagar av 280. Då kom foglossningen/ischiasen som ett brev på posten och jag vankar numera fram som en anka med framfall. Alvedon är ett måste för att klara natten och jag är allmänt en riktig gnällkärring!
Menmen, snart kommer belöningen i form av en 3500g tjock mat och bajsmaskin. Fatta att man längtar efter att lukta spya och att aldrig få sova.
Grrrr, I must say.
2012-03-16 ♥ kl. 10:10:26 | Livsfilosofi | Kommentarer (1)
Tyckte jag förtjänade en ansiktsmask mitt i allt pluggande.
